Mjösjötornet under kriget
Den som idag färdas till Mjösjöstugan, till fots, med skidor, eller maskinellt, kan inte undgå Mjösjötornet. Det senare är ett utsiktstorn som uppfördes 2004, en rejäl konstruktion, om än inte handikappanpassad.
Bild 1. Tornet på Mjösjöberget, för drygt 65 år sedan.
Vi ska här blicka tillbaka till krigsåren på 1940-talet. Mjösjöstugan uppfördes 1941, och var då liksom idag ett kärt tillhåll för byns invånare. Strax därefter gjordes även ett utkikstorn, ungefär där dagens torn kan beskådas. I boken ’Hörneå – vår by, dess historia’ (Becken Förlag, 1999) kan läsas att till det gamla tornet användes 14 meter höga stolpar tagna i kanten av den närbelägna Avdragsmyren. Höjden är en intressant uppgift, eftersom bilderna antyder en ganska äventyrlig klättring till tornets topp.
Bild 2. Efter 14 meters klättring på utsidan av tornet nådde man dess topp. Notera staglinor på sidan.
Berättelser i minnet säger att dåtidens torn var lite svajigt. Fyra stållinor förankrade tornet i marken och förhindrade allt för mycket svängande. Dessa linor fanns kvar som ett minne på berget i modern tid, och med risk för skogsflanörer och djur att snubbla på. Skribenten tog med sig lite verktyg år 2002 och skruvade loss de rostiga linorna från berget, och bar hem eländet.
Bild 3. Höjden går inte att ta miste på, enligt denna bild. Mjösjöstugan ser ut som ett litet pörte. Jämför bild 7 nedan som är fotad från nuvarande torn.
Det är lite osäkert vem som fotat bilderna som här återges. De hittades i Gerda Engströms (Davidsson) fotoalbum. Bilderna har inte samma skärpa som i Algot Engströms foton, och möjligen är det en annan kamera med lite sämre optik. Oavsett vem som fotograferat har dessa bilder, likväl som andra i samma serie, ett högt historiskt värde över Beckens ungdomskull som växte upp i början av förra århundradet. Det senare låter väldigt gammalt, men så värst farligt är det inte. Många av bildernas personer lever och frodas.
Bild 4. Vid tornets bas fanns ett litet skjul. Det senare fanns resterna av fram till 1980-talet. Här ses Gerda Engström öva simhopp ned i snön (förmodas). Flickan med den lustiga huvudbonaden är Judith Engström (Jonsson), och mannen med den lustiga och tidstypiska huvudbonaden och kaffekopp är Lennart Engström.
Det är för stunden osäkert när tornet revs. Enligt berättelser (Lennart Engström) var säkerhetsnivån lite bristfällig. Dessutom, i brist på tryckimpregnerat trä och galvaniserad spik bidrog nog naturliga nedbrytningsprocesser till att säkerhetsaspekterna tog överhanden och rivning genomfördes.
Bild 5. Det är oklart ifall detta kort är taget från tornet, eller kanske från taket av Mjösjöstugan. Efter ett våghalsigt klättrande, både upp i trädet och upp i tornet, fångades 5 personer i bild. I toppen ser vi en oidentifierad ung man, med stilren keps. Till vänster ses Gerda Engström, och längst ned utmed trädstammen ses systern Judith. Den unga damen i vit mössa är Ingrid Sjöstedt (gift Molin) och ovanför henne ses Eva Jonsson - Ingrids kusin.
Dagens Mjösjötorn har allt det som det gamla saknade; tryckimpregnerade stolpar och galvaniserad spik och skruv. Dessutom är trappan av gedigen stålkonstruktion, i form av skrot från Hörnefors Sulfitfabrik. Tornet torde överleva långt in i framtiden, kanske även som uppskjutningsramp för raketturism till månen. Det nya tornet saknar dock det gamla tornets äventyr, med risk för att rasa eller att en bräda i stegen lossnade på 14 meters höjd. Många betackar sig säkert för dylika äventyr, men visst var det charmigt.
Bild 6. Mjösjötornet av idag, fotat idag under återkommande skidfärder genom Becken-Skogen.
Bild 7. Mjösjöstugan fotad från dagens torn, och inte med samma vinkel från ovan som i bild 3 ovan. Notera dock krökningen av horisonten, som mer troligt återspeglar bristande optik i skribentens kompaktkamera än att vi befinner oss högt i skyn.
Gunnar Engström, 2010-02-15
Besökare
Har Du något att berätta? Maila Din berättelse eller artikel till redaktionen.